Senaste Inlägg

morgondagens dröm!

Igår citerades det på tv:n : Den som inte förverkligar sina drömmar är inte mer än en grönsak!
Så sant som det är sakt!
Är det inte så att har man inte en dröm, en fantasi om framtiden så är man inte någonting.
Jag tror att alla har en dröm, en sak som dom skulle vilja förverkliga längre fram i livet, jag tror att det är det som håller människan "uppe".
Annars skulle man inte orka med vardagen.
Jag har haft vardag i dag jag har jobbat, varit i kyrkan städat, pyntat kyrkan med nya blommor.
image136
Fortsatte sen med att göra helg av lördagen. Kenneth och jag var på arrendet och såg till att det var i ordning,( en dröm om att allt ska växa och kunna brukas längre fram),
 image137image507image506
sedan så grillade vi och Conny kom på besök och delade en wiskey med oss(pratade om saker vi ville få färdiga) också drömmar om vad som skulle bli!(om semestrar, som vi ville skulle bli lyckade).
image140image505
egentligen är väl hela livet en väntan om att förverkliga morgondagens drömmar.....

Att gå vidare!

Jag ser mej omkring i salen på församlingsgården på alla som är där, alla ungdomarna, som sitter där med tårfyllda ögon tagen av dagens allvar.
De har kommit från Sebastians begravning i Njurunda kyrka.
Leif Ersson våran församlingsassistent har ordnat begravningskaffe för de som inte tillhörde familjen, för de som ville endå samlas en stund efteråt.
De ungdomarna som är i början på livet som ska just till att leva, som mist en av sina kompisar mitt i livet! vad nära allting är varandra sorg- glädje, skratt-gråt.
 
Min arbetskompis Lena var där  i dag, hon som gått igenom det outhärdeliga det fasansfulla att mista ett barn. Lena misste sin lilla flicka Johanna i cancer.
Lena är för mej en levnadsglad, roliga kvinna, med mycket förståelse för tunga saker som finns till och från i livet, det är väl kanske så att har man varit med om en sån fruktansvärd händelse i sitt liv så hanterar man andra mindre otrevliga saker på ett helt annat sätt!
Jag tycker att det är helt fantastiskt att man kan orka leva vidare efter en sådan förlust, det är Lena ett exempel på, och hon om någon ger väl hopp om att livet kan fortsätta ändå.......
image135

Försök till att fylla ett tomrum!

Min bonusdotter säger att jag försöker fylla ett tomrum med min shopping! Men jag påpekar för henne att det inte finns något tomrum en mindre någon plats i mitt hem att så mycket som få plats med en endaste liten knappnål!
Hon säger: Men Maaalin hur kan du ens tänka på att köpa något nytt!
Jag svarar henne : För att få plats med alla gamla grejer måste jag ju köpa behållare till dem och då när jag köpt det får jag ju plats med mer eller nya prylar!
Ida tittar på en liten glaskula som jag har brevid TV:m och säger: Den där då, du har ju massor av sådana saker, vad ska den vara bra för?
Men Ida, svarar jag, den har ju en liten blomma i, den är ju fin att titta på!

För så är ju livet, man behöver vackra saker kring sej, man behöver saker som man mår bra av!
Och ibland för,  som Ida säger, att fylla ett tomrum, så hittar man annat som man försöker fylla det med!

Min systerdotter Matilda, som fyller år i kväll, håller på att flytta till en ny större lägenhet, inte kommer hon att  låta bli att försöka pynta sin lägenhet med saker som hon tycker är fin och som hon mår bra av!


Sedan kan det ju faktist finnas saker i ens liv som man inte vill ha men man måste ju.....som tex en ärvd gammal byrå eller något liknande bara för att den har man ju ärvt av...

Såna saker är inte roliga, de bara stör ens inre frid....

Liksom "gamla", förståndiga systrar som försöker att tala en till rätta när man har hittat något alldeles galet..
image131

Inre stress!

Förenkla ditt liv-Guide, läste jag om i en tidning.
Så får du ordning på den inre stressen!
Det bor en skoningslös domare i ens inre.
Mest fördömande är den rösten när man har begått ett misstag!

Varför, varför ska man måsta döma sig själv också förutom att andra dömer en?
Varför kan man inte ge styrka åt sig själv?
Varför måste man alltid lyssna vad andra säger och ta åt sig,  när man innan,  andra talade om hur man ska göra eller något sådant, tyckte att det var rätt och riktigt före!!!!!

Lagom är perfekt! Att slå in på den perfekta vägen är nämligen att slå in på en ändlös väg. Och du är din enda reskamrat. Perfektionistens väg är en ensam vandring. Ingen kommer att tala om att "det räcker". Eftersom det är du som är vuxen, och det är du själv som måste värna om dina egna behov.

Kanske ett försök från mej till mej att slippa fortsätta den ändlösa väg som det är att rensa min garderob!
Efter 12 säckar sorterade kläder, kastade jag en ICA påse med kläder! Suck.... när ska jag lära mej?.....

Bara en tanke inför morgondagens shopping!!!!!!
image130

Beroendeframkallande!

Åhh fullkomligt...galet, vansinnigt, irriterande och beroendeframkallande!
Jag letar registreringsnummerimage123 i rätt följd!
Man börjar med 001 sedan 002 o.s.v . Man får inte  t ex se 007 och man ska ha 006 så räknas inte 007 om man såg den före 006! Jag har letat 006 i två veckor,  idag såg jag fyra stycken, sedan hade jag flyt,  i rätt ordningsföljd hittade fram till 010! 
MEN..jag körde mot rött två gångerimage124 och höll på att köra in i mötande trafik när jag vred huvudet för att se riktigt! LIVSFARLIGT!!!!! Dessutom fick jag utlopp för mitt shoppingbegär! Besökte IKEA...mmmm... härligt. image125image126
Kommer sedan hem och får se Kenneth greja med husvagnen, semester i antågande.....bara två veckor kvar, känns kul! Kanske shopping på något annat ställe..vem vet.........
image127image128

Tillsammans!



Att vara övertygad om att mina midsommarhelger består av att vara tillsammans med mina släktingar är nog så sant och vad skulle jag göra utan min älskade Familj och mamma, syskon , respektive och syskonbarnen!
I går var det fortsättning på midsommarfirande, i går var vi först hos mamma och fikade och efter middagen som intogs hemma i form av sill, nypotatis och snaps, vart det släkträff hos Erssons! Härlig dag med många skratt!
image121
I dag var det samling hos Kenneth och mej, här var det mackor med gravad lax,  morotskakor och bärfat som gällde! Tänk vad trevligt man kan ha tillsammans och dela gamla minnen och göra nya.........
image122

Midsommarfirande!

Midsommaraftonens dag är full av förväntan......solig dag, glada vänner, god mat och lekar eller tävlingar tillsammans!
Allt detta som man tycker att en midsommarafton ska vara, fick jag i dag!

Började med en härlig sovmorgon, till kl. åtta. Sedan hann jag lägga tvätt i maskinen och hänga den. Efter det bar det i väg till jobbet där jag fick vara med om en vigsel. Prästen Monika gav brudparet goda och sanningsenliga ord på vägen. Det var en stund av lycka för de två med allvar bakom!

Eftermiddagen samlades hela släkten i Björn, hos Stefan, Lena och Emma. Det var en jättehärlig kväll. Vi åt jordgubbstårta, grillat, tonåringarna spelade fotboll, vi promenarade runt Skatan och som avslutning rallyfärd med polis-eskort hem!!!!! Med andra ord en givande dag!

image115
image116
image504
image118

Traditionsdag!

En dag av föraning av midsommar........En sommarlunch bestående av sommarjobbsgjorda smörgåsar, tack Fanny, Ida och Klara! och jordgubbar, med kyrkogårdsförvaltningens och församlingssidans personal, intagande vid ljungans strand!

Sen helghandling, som bestod av att försöka undvika påkörning av häl eller nermejad i kassan eller krockad!
Kändes mest som om det var den sista gången i livet affärerna var öppen för allmänheten!
Överlevde dock detta!

Kvällen bestod av att agera som hårfrissa hos modern, och såklart en massa fikande hos henne med en del av syskon och respektive!
Där samtalet handlade om husdjur!
Jag upplyste dem att som kvinna behöver man fyra djur i sitt liv.
En mink i garderoben,
en jaguar i garaget,
en tiger i sängen och
en åsna som betalar för allt!

Sedan enligt tradition på nattkröken så var det dags för att åka ut och plocka sommarblomster att pryda vårat hem med!

image503
Så nu efter detta skrivande får det bli ett glas kallt vitt vin med en jordgubbe i....enligt tradition......

Svårplacerad bikini!

Gjorde en lov in på Statoil, i brist på annat, för att stilla mitt shoppoholick behov! (allt annat var stängt)
Kastade ett "getöga" mot tidningsstället, och dääääääär skymtade inplastade tidningar till!!!!!! Fick genast mitt lojja intresse att vakna till liv!
Åhh det var massor av tidningar som var inplastade, så här till midsommar!
Fick lite beslutsångest, hjärtklappning och slutligen panik, att de skulle stänga innan jag hunnit valt ut någon av dessa tidningar.
image102
Jag slets mellan en guldig nessesär och en bikin ELIN LANTOS KNYTBIKINI!!!!!!! WAOW!!!!
One size - PASSAR ALLA! Stod det.
 image103
Jiippie precis vad jag skulle behöva, en till bikini att kunna ha till reserv, när de andra är blöta! (Det vill säga om jag dristar mej till att bada denna sommar!)
Jag har ju redan 20 nessesärer. Så jag, efter många höjningar av hjärtfrekvensen och flackande av blick beslöt mig för den bikini som skulle PASSA ALLA! Tidningen i sig var jag inte så intresserad av!
Sedan började det andra svåra, jag hade från början beslutat mej att BARA köpa två, i dag! Efter ytterligare 30 minuter hade jag valt en tidning med en till utseende spännande bok!
Lättad och lycklig kastade jag mej in i Mersan och körde hem, rusade in och slet upp bikinin!!! ONE SIZE??????
VILKEN DEL AV MIN BYST SKULLE JAG TÄCKA MED DENNA LILLA LAPP???????
Suck! Jag skulle ha tagit den guldiga nessesären....................
image104

Bröllopstider!

Midsommarhelgen närmar sig med allt vad det innebär! Själv jobbar jag på midsommarafton, jag har en vigsel i kyrkan. Så det traditionella midsommarfirande som det ofta händer för mej får ge vika!
Men jag har ett fantastiskt jobb, som kyrkvaktmästare,  där jag får se många olika brudpar bl a.
Tänker på mina egna två olika vigslar som jag har upplevt!

Den första vigseln med Anders Wass efter konstens alla regler, pompa och ståt skulle de vara, kosta skulle det också!
Chafför först till fotografen,  med hyrd bröllopsklänning och frack, sedan till kyrkan där hela kyrkan var full av gäster sedan vidare till kusten där vi hade bröllopsmiddag som bestod av tre rätter. Sedan tal och bröllopsvals och lämpliga lekar!
image98
Vad jag minns av det bröllopet var en nervositet utan gräns, kommer inte ihåg vad prästen Sten Jernkrook sa till oss! Och att vi skulle gå tidigare, en vad gästerna gjorde, för så var seden! Och det kom surt efter= ebb i kassan!
Ingen bröllopsresa där inte!

Så mitt andra bröllop:
Kenneth hade ordnat allt tillsammans med kyrkoherden i Övermark, Finland.
Vi berättade inte för någon om att vi skulle åka dit och gifta oss.
Dagen innan mor och far for till Finland sa vi: "ta med er finkläder för ni ska följa med på något speciellt."
Så när vi kom till stugan i Övermark så for mamma och jag och hämtade bröllopstårta som mamma köpte till oss och blombuketten som Kenneth hade beställt!
När vi kom tillbaka till stugan hade några av våra släktingar kommit för att hälsa på, så vi bjöd med de chockade släktingarna!
Så på med inköpta klänningen från Italien och kostymen och iväg till kyrkan.

Vigselakten var en lång akt med tänkvärda ord utan nervositet!
Efteråt for vi till stugan och åt tårta och skålade i champange.
Bröllopsmiddagen intogs på en mysig resturang i Närpes, det var bara Kenneth och jag!
Efteråt när vi gick ut för att vänta på pappa som skulle hämta oss var det den mest fantastiska natt med ett otroligt norrsken som dansade över himlen.
Det var ett fantastiskt bröllop, vi gifte oss med varandra för varandra inte för att visa någon nånting utan av kärlek och viljan av att få vara tillsammans som man och hustru!
image100image101

Att ta ansvar!

Att ta ansvar för en annans människas beteende, eller att ta ansvar för hur livet formar sig för någon anhörig!
Gör inte alla mödrar och fädrer det lite till mans!
Är det inte så att man kan inte göra något annat än att försöka lära barnen sina värderingar och vad som är rätt och fel!
Men att när de är nästan vuxen måste de ta ansvar själv för sina handlingar!
Men när vet man att ungarna kan ta ansvar själv?
Är det efter någon ålder ?
eller är det något annat som är en gräns för när man ska sluta att ta ansvar?
Hur ska man veta att det längre inte är ens fel, eller misslyckande?
När barnen inte kan göra det man tycker själv är rätt!

Är man vuxen när man konfirmerat sig?...som de sa förr, att då var man vuxen nog att ta ansvar!
image96

Eller är man det när man tagit studenten?........................Ja, vem kan svara?
image97

Ljus tillvaro!

Ljusparty!!!!!! Vad är det? Eva-Lisa ville att jag skulle följa hem till Sabinas mamma på "ljusparty" Suckande svarade jag  "ja" som vanligt! 

Vad ljus och dofter påverkar en, jag var alldeles frälst i en orosdämpande doft!

 
Tyckte att det var ett trevligt inslag i denna helg.
Ibland så kan man missa mysiga inslag i ens tillvaro, pågrund av en motvilja att pröva något nytt som inte lockar allt för mycket!Nya ansikten, gott fika, nya härliga produkter, var resultatet av denna eftermiddag!
Jag vart i varje fall lockad till att ha ett ljusparty själv, så i augusti kommer partyt, ser fram emot det! 

Annat som jag tycker om är nattens timmar, som ger mej sinnesro, när jag är ute och åker bil.
Ingenting är som tystnaden, det fuktiga diset, och de tomma vägarna! 

Att få vara själv och tänka det är inte mej många stunder förunnat, men när jag har gjort färdigt något uppdrag som inatt och får den stunden för mej själv, kommer ofta tankar på när jag var på Korpberget, för att få hjälp med att jag och Mia var så ihop länkade, synkroniserade, att vi måste bryta beteendet!
image502 
Det fanns en tavla där som det stod tänkvärda ord på! 

Ge akt på dina tankar
De blir dina ord
Ge akt på dina ord
De blir dina handlingar
Ge akt på dina handlingar
De blir dina vanor
Ge akt på dina vanor
De blir din karaktär
Ge akt på din karaktärFör den blir ditt öde

De orden har etsat sig fast i mej.......................

Morgonstund!

Jag vaknar av att sommarmorgonens solstrålar värmer mina ben. Jag hör Kenneths snusningar blandat med fågelkvitter. Jag slår upp ögonen, ser solstrålar titta in genom fönstret! Jag sträcker ut min hand mot Kenneth och Känner hans varma hud. Jag smyger försiktigt upp ur sängen och går ut till köket,  kl är halv sju, jag har sovit fyra timmar och känner mej så lycklig. Klär på mej en tröja och ett par byxor. Jag går barfota ut i det daggvåta gräset.

Jag andas in den friska morgon luften! Jag tar cykeln och ger mig ut på en tur!
Jag förundras över hur vacker Guds skapelse är, vilken vacker natur!
Ser ljungan ligga där stilla och spegelblank, det är alldeles tyst.förutom fågelkvitter och långt därborta en hund som skäller.
image501image500
När jag cyklar hem igen har Arild, min granne vaknat, han står och snickrar.
Han förundras också över den fantastiska natur vi har runt om oss. Han säger att han har kommit fram till att man ska ta till vara på sina dagar för man vet ej hur länge man har dom, att man ska göra det bästa av varje dag!
Jag känner att jag att jag vill göra det bästa av den här dagen, jag känner hur livet omsluter mej, jag vill leva här och nu..................................

Uppförsbacke!

Livet är som en lång väg att vandra!
 Ibland är det gropigt, ibland är det slätt, ibland går det upp och i bland går det ner! Ibland är det väldigt långa uppförsbackar!
Just nu käns det som jag har hamnat i en allt för tung uppförsbacke!

Det är så svårt ibland att veta hur man ska vara, hur man ska göra, vad man ska säga!

Just i dag har jag fått tagit till alla mina knep för att komma ur nedstämdheten!
Shopping och lunch på stan med syrran brukar alltid hjälpa, men i dag gick det trögt. Så då fick jag fara ut och åka, kändes fortfarande trögt och sen fick jag åka till mamma och sist och slutligen msn:a med Cilla!
Så nu känns det bättre!

Önskar bara att jag kunde nån gång få känna ro!
Att jag skulle slippa behöva vara så orolig för mina nära och kära!
Känna att allt var bra med dem!
Det önskar jag bara.........
Lägger in bilder från min åktur!
image499image498image497

Ett år sedan

Ett år sedan min älskade pappa dog, ett år av saknad.

Inatt vaknade jag 04.20 och kunde inte somna om. De tre första månaderna efter pappas död vaknade jag samma tid varje morgon det var 04.28 som min pappa dog och varje morgon vaknade jag mellan 04.20 - 05.00.

Jag berörs fortfarande av hur det såg ut utanför rummet där min pappa dog. Äppelträden stod i full blom, Träden hade aldrig blommat så mycket som den försommaren. Det konstiga var att de stod i full blom natten vi for därifrån och på morgonen när vi kom dit, när pappa dött, hade alla blommor ramlat av, det låg som ett vitt bomulls täcke under trädet, inte en blomma var kvar. Det var en mycket märklig syn!

Nu i dag, ett år sedan, fanns det inga blommor på hans äppelträd!
Däremot hade några av oss varit med blommor till hans grav......

Det känndes tungt i dag, delvis gjorde väl regnet sitt, men sorgen är endå fortfarande stark! Kenneth och jag var till graven vid 22.30 tiden, det känndes så mörkt och tungt efter de dagar som varit, men då när vi är på väg hem så ljusnar det långt därborta på himmlen. Så är det ju också med livet att det kommer ju alltid en morgon efter nattens mörker.
image496
I morgon lyser säkert solen igen och fåglarna kvittrar, och naturen har fått sin näring så den kan växa sig starkare.................Så är det med livet.........................

En dag med intryck.....

En dag av både mysfaktor och sorg!
Dagen började med att min arbetskamrat, Lena Andersson bjöd på en fin konfirmandutvärderings dag sin stuga!

Vilken härlig plats stugan stod på. Få förunnat att ha en stuga på strandtomt med egen badplats och brygga!
Dessutom är Lena en person det inte sitter fast för, alltid tjänstvillig, vill alltid ställa upp! Det är inte alla som har en sådan fin egenskap!

Lena bjöd på jättegoda pajer och morotskaka till kaffet, mums!.....Hade tänkt börja dragit in på kalorierna, men.....det får man ta en annan dag......


Sedan efter maten var intresset väldigt stort över en sköldpadda som var av plast.......lite att fundera över kanske.....eller väldigt nöjd över konfirmandåret som varit,  att man kunde fokusera på annat!

Kvällen, gick i sorgens tecken!

Minnesstund för Sebastian Rask i Njurunda kyrka.
image82

Marie Ottosson började minnesandakten med att spela Heaven.
Olle fortsatta med bl a orden: Det finns ingen mening med det onda, det är det som är det onda! Verkligen ett citat att tänka på!
Sedan uppmanade han de sörjande att trösta varandra i det svåra!
Efter det hade Monika och Olle valt den fina psalmen 256:

Var inte rädd.
Det finns ett hemligt tecken
ett namn som skyddar dig
nu när du går.
Din ensamhet har stränder
in mot ljuset.
Var inte rädd.
I sanden finns det spår...............

En tröst i sig!
Sedan uppmanade Monika till att alla som ville kunde tända ett ljus för Sebastian.
En jättefin minnesstund ordnat av Monika, Olle och Marie!

Grannens gräs!

Vissa har sommarlov med resor, sol och varma badstränder!

Vissa har sommarjobb med tidig morgon, och egen gjorda matlådor!

Vissa har soffliggarluncher!

Olika falla ödets lotter!

De som har sommarjobb vill vara ledig och ligga på stranden och sola. Och de som har ledigt vill ha sommarjobb så att de kan tjäna pengar så att de kan göra något under sommaren!
Är det inte alltid så, hela livet. Att man alltid vill ha något som någon annan har. Man är aldrig nöjd.
Gräset är alltid grönare hos grannen! Bildligt sagt... Men hos oss ÄR alltid gräset grönare, och blommorna blommar mer!.... Kan det vara för att Kenneth är trädgårdsmästare?.....
image495.

Och dessa fantastiska försommarkvällar med det härliga skymmningsljuset. Jag vill aldrig gå och lägga mej, men det får jag alltid bittert ångra efteråt! Men sommaren är kort och det gäller att ta till vara de härliga dagarna och nätterna.......
image494

Vad gjorde jag.....

Vad gjorde jag medans livet gick?
Vad gjorde jag medans klockan tickade?
Vad gjorde jag medans dagarna flydde?
Vad gjorde jag när löven gulnade och föll till marken?
Vad gjorde jag när snön föll ner tung över trädens grenar och marken lämnade fotspår?
Vad gjorde jag när knopparna slog  ut i träden, när gräset började växa?
Vad gjorde jag när fågelkvitter väckte mej på morgonen, när solen aldrig gick ner, när blommorna var som vackrast?
Vad gjorde jag medans Maria-Magdalena växte från liten spädbarn till tonårsflicka?
Vad gjorde jag medans?...........
Jag skulle ju bara sen,.... när allt lugnat sej.........
Inte visste jag att jag levde, att det var livet!
image493
image492
image491

Att orka vidare...

I kväll i Svartviks kyrka höll kyrkoherden Olle Lönneborg predikan om dopet,  att alla har vi ett livsuppdrag , att : var så till sinnes så som Jesus kristus var!
Vad svårt uppdrag!  Hur ska vi kunna förlika oss med Jesus?
Hur ska vi kunna vara så fulländade? För Jesus var ju det! Han var godheten själv!
Hur ska vi kunna känna att vi skulle kunna vara i närheten av Jesus, när tex Sebastians Rask liv avslutades mitt i ? Hur ska vi kunna känna hopp och nåd?
Olle sa också att vi måste hitta en mening i livet, att det var uppgiften vi fick i dopet.
Han sa också att anden ska ge oss kraft så man kan överleva en sån traumatisk upplevelse!
Ja lyckligtvis tror jag att det är så, hur skulle annars Nathalie Rönnkvist föräldrar och bror överleva mordet på sin dotter, syster!

Dopets innebörd var att vi skulle hoppas på oss själva och varje medmänniska!

Hur svårt ska det inte vara för de anhöriga.......jag, med många andra tänker på dem!
Hoppas dom får den kraft och ork som behövs för att gå vidare!
Att de ska orka leva här och nu och sedan.........
image490

Ett tids-stopp!

I bland så hejdar sig tiden ett slag! Man blir kallt medveten om att man inte kan styra över livet! Man kan inte lägga en aln till sin livslängd!
Att adurpt vakna till, att inse att jag kanske borde, jag borde inte ha sagt, varför gjorde jag inte si eller så.
Anklaga sej för att man inte tog tillfället i akt.
Jag får alltid samma panik-känsla över att han ska dö. Jag känner mej alltid lika gråtfylld fast jag vet att det kanske inte är så farligt, när jag måste ringa det fasanfulla nummret, 112.

Alltid när jag sätter mej i bilen när jag ska köra in till sjukhuset efter ambulansen, så känner jag hur kvävningskänslan omsluter mej hur rädd jag är, jag hatar det!
Och sedan när de åter lugnat mej inne på sjukhuset, släpper paniken då blir jag så trött, så sjukligt trött!

Vilket helvete ska då inte Sebastians Rask föräldrar känna det!
Att mista sin son i en olycka, när han precis ska börja sitt liv, när han precis klarat sin
image68
gymnasieutbildning. Stackars, stackars anhöriga!
Hur tung är inte bördan att bära.......
Om jag ändå kunde hjälpa, om jag ändå kunde förmildra, om jag ändå..... så skulle jag göra allt för att hjälpa dem i deras sorg, så skulle vi alla vilja hjälpa dem!
Men dom stackarna måste igenom det, för livet är så obarmhärtigt. Alla får sina bördor att bära.....
Sebastian var en av Olles bästa kompisar, så hela Olles familj vart berörd. Evelina, Olles lillasyster hade frågat sin mamma i kväll när allt det jobbiga ska ta slut.
Det värsta med livet är att det aldrig gör det, det är alltid mer eller mindre tid mellan det jobbiga.
image67

Skolavslutning!

Hur många har inte något särskilt minne av någon av sina skolavslutningar, jag har i alla fall minnet av kännslan jag hade när jag traskade hemåt nynnande på psalmen "Den blomstertid nu kommer med lust och färgring stor..."Jag kännde enorm frihet, lycka över att jag hade en hel lååång sommar framför mej! Att kunna få vara med mina syskon och kompisar varje dag och bara leka hela dagarna.......

I dag i Svartviks kyrka hade Alen(särskolan) sin skolavslutning. Barnen dansade in i kyrkan till sången "Du är fin"!
En sådan fantastisk oförställd glädje och lycka dessa barn visade, utan hämningar!
När de sjungit en sång klappade de händerna åt sig själva! De tyckte nog att de var jätteduktiga!
När fyra flickor sjung "Barfota utan strumpor och skor..."Ropade en liten kille från skolan med hög röst:Bra gjort tjejer! Jag satt där längst bak i kyrkan med ett leende hela avslutningen! Dom är fantastiska dessa barn!

Alens skolavlutning i Svartviks kyrka
Nu sedan jag fick barn själv har jag och mina syskon haft en tradition: Att äta jordgubbstårta hos någon av oss efter barnen gjort färdig avslutningen! Det har verkligen känts som om sommaren börjat då!
Fast ungarna nu är så stor att man inte får vara med dem på avslutningen har vi fortsatt att träffats efteråt!
Idag var vi hos Eva-Lisa!
image62
Några av kussarna, som tvingats vara med alla dessa år.Emma, Evelina, Mia och Fanny
Mammorna och uppviglarna till denna tradition!
Jag tittade på flickorna och undrade vad det skulle bli av dem när de blir vuxna, kommer dom att ha några traditioner? Vad kommer dom att minnas från sina barndoms skolavslutningar? Är det våra träffar med jordgubbstårta eller är det något annat?
Ja, man kanske får veta det någon gång........

Och inte nog med det försöker vissa "Gubbar" fortfarande stila med sina moppar på avslutningen!
De har inte förstått att den tiden är förbi! Och nu förtiden ska det vara lite större EU moppar!
image64
Kenneth och Conny vitsar med mopparna!

Studenten!

"För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra....."
Ekade det genom Sundsvalls stad i eftermiddag.
På Hedbergska trappan stod de i vita mössor, fria att börja livet!
Förväntan, lycka åhh vad fantastiskt, att se ungdomen spira!
Föräldrar, syskon, släkt och vänner trängdes för att få vara först till deras ungdom, att gratta!


Och där mitt i hopen av ungdomar står min älskade systerson Olle. Olle som är som min egen son, som man bara inte kan låta bli att älska!
Stolt såg jag en reslig ung man istället för den lilla pojken som satt i mitt knä vid köksbordet och radade upp småbilar!
När blev han så stor?
Jag önskar honom det bästa i livet, av hela mitt hjärta önskar jag honom lycka, min älskade lilla Olle!
image54
Eva-Lisa och Jens hade ordnat en sån fin studentskiva! De kan vara stolt över en lyckad  son och en lyckad kväll.

Efteråt tog jag med mej min dotter och hennes kille till Dyket där de badade, fria och full av liv som bara ungdomar är.


En härlig dag full av liv!..............

Middagsdialog!

En god middag med goda vänner ute på en solvarm altan, det är väl sommar!
Fågelkvitter från nykläckta ungar i boet vid altanen!
       
Då liknade Lena och Stefan mitt hår vid ett fågelbo! De frågade om jag hade kammat ut det på senaste tiden!
Kom fram till att det var fyra år sedan hos frissan. Lena och Emma kunde då inte låta bli att försöka få ut mina dreds, som hade blivit till under de här åren! Efter någon timma hade de nästan lyckats, men då hade det bildats nya under tiden! Suck!!!!
 
Vi pratade om student och förväntningar om vilken status det plötsligt blivit att "kunna" ta studenten!
Först är det Studentbalen med inträdde, balkläder mm, sedan är det mössa, kort och ytterligare kläder till själva studentdagen. Och sedan är det middagsbjudning för släkt och vänner och presenter till studenten!
Hur mycket pengar går det åt?
Om man som förälder till en student inte har råd med allt det här, räknas man då inte med i gänget för klasskamraterna?
Hur fixar en ungdom det här utan föräldrarnas "stöd?"
Ja, man kan ju fundera!......................




Emancipation!

Emancipation, en ungdoms frigörelse från sina föräldrar känns som en sorgebearbetning, att mista sitt lilla barn, att inse att det inte längre är det behövande lilla knyte utan en ung kvinna!
Hur separerar man i från sitt vuxna barn? Hur låter man henne växa? Hur låter man mognaden visa sig utan att vara där och röra om, utan att vara där och rätta till det hon tycker är bäst och jag tycker något annat?
image48
När alla vi barn flyttade hemfrån mamma och pappa, stod mamma på bron och grät varje gång, som om det var sista gången hon såg oss!
Hur smärtsamt var inte den flytten för oss alla syskon!

Jag sitter där i skuggan av ett träd och ser på Maria-Magdalena hur hon skrattande springer ner mot badvattnet tillsammans med sin nyfunne pojkvän, hur hon förtroget viskar något i hans öra och sedan fnittrar till. Jag vet att det är inte något för mina öron, jag blir utestängd! Jag är inte allt för Maria-Magdalena längre, hon har en annan förtrogen en annan att dela sitt med!
Hur tung är inte den prosessen att acceptera att jag inte längre är viktigast i hennes liv.........

Fotspår i sanden!

Solens sänder sina värmande strålar medans havslukten kommer svepande förbi! Fågelkvitter blandas med ljudet av kluckande vatten, i bakgrunden hörs mumlande från arbetskamrater! Jag kör ner foten i den värmande sanden och känner hur det kittlas när den rinner av!
Tittar runt på mina arbetskamrater och ser en förväntan inför sommaren!


Känns härligt att vara ett sånt toppengäng!

Hur lika vi är,  uppväxt under ungefär samma sociala förhållanden!
Tanken slår mej att vad är det som skiljer oss människor åt?
Om vi växer upp under ungefär lika sociala förhållanden och sociala värderingar vad är det då som gör skillnad på oss? Är det egentligen någon skillnad ?

Simon traskar i väg bort mot klipporna kvar blir hans fotspår i sanden!
Då tänker jag på en berättelse som Jesus berättade för sina lärjungar som ger mej tröst och hopp!
Så här är den:

En natt hade en man en dröm. Han drömde att
 han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden.Då
såg han att många gånger under sin levnads
vandring fanns det bara ett par fotspår. Han
märkte också att detta inträffade under hans
mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han
frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
gången jag bestämde mig för att följa Dig,
att Du aldrig skulle överge mej utan gå
vid min sida hela vägen. Men jag har märkt
att under de allra svåraste tidena i mitt
liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest."

HERREN svarade: "Mit kära barn, jag älskar
dig och skulle aldrig lämna dig under tider
av prövningar och lidande. När du såg bara
ett par fotspår - då bar jag dig."
image489

Min dotter sitter mitt i mot mej tillsammans med sin pojkvän, hon behöver så väl som mej att bli buren av Jesus! Hon är i början av sitt liv och formas fortfarande.
Hon måste också gå igenom alla svårigheter som oftas möter oss i livet! I bland drabbas det oss olika hårt!
Maria-Magdalena hör till kategorin som drabbas hårdare!
En dag kanske hon också får känna inre ro och frid! Vi prövas ju alla olika hårt!
Just här och nu känner Maria-Magdalena lycka! Här är hon tillsammans med sin pojkvän som får henne att må bra!
image47

Att vara uppfylld!

Att känna lyckorus eller att riktigt känna i hjärtat, att gå på bio och se den mest fantastiska film och när man går ut därifrån så fylls man av kännslor, tycker att den är det mest fantastiska man har sett, Det sa P-G, våran präst i församlingen när han beskrev den Helige Anden!
Min syster Christina beskrev Gud, Jesus och Helige Ande som: Solen=Gud, strålarna=Jesus, Värmen=Helige Anden!
Bibelns mysterium, så svårt att förstå.
image39
En bild på Svartviks kyrkas kor i kväll när kvällsolens strålar lyste upp altaret! (kanske den helige anden var närvarande)

Är det inte lite så att man tolkar den ofta efter sina egna behov, när man ser att man verkligen gjort orätt med något så försökar man leta utplockade ax lite här och där för att få ihop det till att man gjorde nog inget fel!
Men man vet innerst inne att det var fel!
Men vad ska en liten obetylig människa göra för att vara fullkommlig?
Fullkommlig! Vad är det? Kan man vara det? Är du det? Känner du någon som är fullkommlig?
Jag är inte det! Jag känner ingen som är det men en person som nästan är det i mina ögon och det är min älskade dyrbar mamma!
För mej är hon som min syster Eva-Lisa beskrev henne: En männsklig ängel!
Jag beundrar och ser upp till mamma, om jag har någon idol så är det hon!
Hon har aldrig höjt rösten och skrikit åt mej eller mina syskon, hon har alltid haft tid för oss, hon har alltid funnits till för oss när vi än har behövt henne!
Mamma är den fulländade modern, för mej!
Jag älskar henne mer än vad jag kan uttrycka i ord! Älskade, älskade dyrbara mamma!
image40
Min fantastiska mamma

En magisk natt!

Jag känner hur morgonsolens allra första stråle värmer min kind. Dagens första strålar glimtar mellan träden. Älvorna dansar på åkrar och fåglarna sjunger de vackraste visor. Livet kommer strömmande i takt med morgonsolen. Älvorna dansar in i intet och i gräset ligger daggen kvar.
image488
Det här är att leva, att få uppleva gryningens uppvaknande....
Då möts jag av röda träkors, som får mej att haja till, att bromsa in, att tänka på vad fort livet kan förändras!
image38
Tänker på offren som var på väg till något, till någon när deras tid tog slut.
Detta upplevde jag i natt!
Vilken fantastisk natt......

Förväntan!

Solens värmande strålar lyser åter på blå himmel. Förväntan över sommarens dagar ökar. Ledighet i form av semester närmar sig, man har allt framför sig!
Blommornas knoppar brister ut i all sin prakt.
Livet ligger i ens händer det är bara att sätta i gång att njuta, leva...........
Men jag ska bara....sedan när jag har.........då ska jag sätta mig på altanen och bara .........
Den här sommaren ska jag verkligen njuta av ledigheten!
image487
Hur många år, gånger har man inte sagt det! Men kanske i år...........
Om du inte förutsätter det positiva så blir du bitter. Vem vill vara en bitter gammal kärring eller gubbe?

I förrgår när jag var som tröttast efter Stocholmsresan ville Cilla träffa mej, jag ville gärna träffa henne, ta vara på de få timmarna som var kvar innan hon skulle resa tillbaka till London!
Hon föreslog en promenad och jag kännde att jag verkligen inte orkade, tyckte jag fått nog av promenerande i Stockholm. MEN, jag sa Ja! Och tack o lov för det för vi gick till kärleksstigen på hemmanet och där stod liljekonvaljerna i full blom, en av mina favoritblommor, ohh vad härligt!
Tack och lov att jag följde med vi hade en sån fantastisk mysig stund tillsamman.


I bland kan det verkligen vara tur att händelser kommer i ens väg, fina stunder att lägga intill hjärtat!

I dag var jag med mina arbetskamrater Leif, Simon och Lena till Spikarna på Alnön och åt lunch med barn och ungdomsledarna i stiftet som sommaravslutning!
Det vart ochså en stund av att känna förväntan, förväntan inför sommaren....Tur att jag följde med, hade inte tänkt tagit mej tid till det!
Dessutom fick jag se Tranviken, Guidad av Simon!

Några dagar på mitt arbete!

Har haft två härliga dagar tillsammans med 16 ungdomar och tre arbetskompisar i stockholm.
Vi var på Gröna Lund, SVT, Cosmonova, Cino4, och SHOPPING!
Leif, ja vad ska man säga om denna fantastiska person:
Han är bara så oootroligt organisatorisk på ett helt fantastiskt sätt!
Varje minut hade han räknat ut att åka tunnelbana, buss mm ingenting gick fel!
Resan hade absolut inte varit så härlig utan hans planering.
Sen dessutom har han fruktansvärt dåliga skämt att man bara måste vrida sig av skratt!


Dessutom hade jag två andra toppen bra arbetskamrater!
Simon = En hjälte! Ropade ungdomarna, när han sprang genom nästan hela T-Centralen  (han hade 7 min på sig innan tåget gick) för att leta min bortappade biljett, som han hittade! Men hans egen biljett hade ramlat ur fickan när han sprang. Tur var fanns det förstående personal på tåget!
Och Lena.
Vilken tur att jag har så bra arbetskamrater!

Och dessa fantastiska ungdomar som har så mycket att ge!
Här kommer några bilder från resan!


Enda som inte var så bra var vandrarhemmet, båten Rygerfjord som vi bodde på. Men utsikten från fönstret var fantastiskt.
image486


Och som pricken över i:et så dagen efter resan var delar av personal hem till våran chef Olle Lönnebergs stuga på Åstön. Där de firade mej med paket och tårta! Det tyckte jag var en jättefin gest!

Tack alla ni som firat mej och kram på er!