Kanske mord......
Känner hur ljudet omkring mig blir vagare.......dagsljuset förändras.........dimman ligger en bit över vägen, det enda jag hör är mina steg mot det knarrande gruset som är täckt av snö som frusit på.
Långt där borta hör jag en kråka...en hund som skäller, och där alldeles bredvid mej, i skogsbrynet hörs en kvist gå av......känner hur pulsen ökar, skyndar på mina steg.......mörkret tätnar......skräcken griper tag i mej..........ser något i ögonvrån...............och allt bara blixtrar till!!!!Det var kameran!!
"GÅ LITE LÄNGRE IN I DIMMAN" Vrålar Kenneth!
Förstår nu att han är lejd av ungarna att försöka få mej att försvinna, de har lessnat på att jag lägger mej i!!!
Förstod på Johans nöjda leende, och Mias skadeglada röst, att min tid som den tyranniske modern, styvmoder, är på upphällningen!!!!
Känner hur marken under mina fötter vajar till....Tänker, bara jag tar mig hem så kan jag ta Mersan och åka till Evis och få det moraliska stödet att en mor ska bestämma hur barnens lägenheter ska se ut, vad de härdanefter ska få göra, äta, klä sig! Att det inte har någon som helst betydelse att de flyttat hemifrån!
Ser till min stora förfäran när jag lyckats ta mej hem till gården att mersan står där kall och ogästvänlig...........resignerar och går in och rumstrerar om i huset, får i allafall bestämma något.....tror jag!!!!
