Mamma
Jag går upp för trappan, känner hur det knyter sig i magen, jag får svårt att svälja, öppnar dörren och ser henne :)Hon sitter där framför Tv:n, min lilla älskade mamma....hon tittar upp när hon hör att någon ropar
"Hej mamma" och så ser hon mej, ett brett leende sköljer över hela ansiktet
"Men ÄR det du Malin?"
Det leendet, det leendet i ögonen som hon får när jag kommer hem till henne, kommer jag att alltid bära med mej, hela livet. Ingen kommer att älska mej som min mamma gör, den kärleken som man bara kan få av sin mor!
Jag går fram till henne pussar på hennes mjuka kinder, känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.....jag vill bara gråta, jag vill bara sjunka ihop på golvet vid hennes fötter och gråta, gråta, gråta...jag älskar henne så....jag känner hur ångesten kramar runt hjärtat.....
Hon tittar upp på mej och säger
"Jag har längtat så efter dej, jag har så mycket jag vill prata med dej om"
Och så kommer allt som hon oroat sig för, som hon är bekymmrad över, som hon vill bara berätta....det finns ingen människa på jorden som jag verkligen kan lämna ut mej totalt till, som min mamma.
Tillsammans disskuterar, analysserar och skvallrar vi.....hennes ögon lyser av glädje, ett ungdomligt pirr finns i hennes ögon.........
så kommer hemtjänsten.
"Hej Gurli, nu har vi kommit för att göra dej i ordning för natten",
kl är åtta, hon blir nervös, glädjen slocknar, det finns bara oro, något slocknande i hennes blick....
"Malin, ska du gå nu?",
hörs hennes röst, fylld av ängslan och besvikelse.
"Nää, mamma, i kväll är det fredag och när hemtjänsten gjort dig i ordning ska ju vi ha fest"
Mamma tittar på mej med ett snett leende, lite kaxigt säger hon,
"Ja, det ska vi ju"
När jag varit några timmar där, hjälps syrran och jag åt, att få henne i säng..jag böjer mej ner över henne pussar henne på kinden, så säger hon
"Åh..du luktar alltid så gott Malin, och så håller hon hårt i min hand, vill inte släppa den..godnatt min älskade dotter säger hon, jag älskar dig så, jag är så rädd, säger hon, jag vill inte säga högt det jag menar, men jag vill inte skiljas åt, fast jag vet ju att vi måste en gång.....det är så skönt att få vara hemma, det är så tryggt, Malin, kom in till mig innan du går, är jag vaken så kom fram till mej"
Så efter en timme ska jag gå, syrran har precis gått, jag går in till mamma...hon ligger där och blundar, jag går fram till henne, vågar inte ta av henne glasögonen, rädd att jag ska väcka henne, så säger hon
"Har Evis gått? Är du ensam? Jag vill bara berätta en sak, jag har legat och väntat på att vi skulle bli ensam!"
Så berättar hon...
jag säger godnatt igen och pussar henne på kinden, jag går ur sovrummet, känner hur tårarna kommer, jag kommer inte att klara av att förlora henne, hur i hela friden ska man orka vidare i livet, utan den människa som fått en att klara livet...det är så skört, hennes liv, jag vill inte förlora henne, men jag vet, jag känner långt in i märgen, att vi har henne bara till låns ett litet tag till......min älskade lilla mamma......min bästa vän..Jag älskar henne så......
