Senaste Inlägg
I dag är det Kenneths och min 10 åriga bröllopsdag, Vi har fått 10 förunderliga år tillsammans, Jag skulle för allt i världen inte velat vara utan dem!
Han är min stora kärlek!
Vi firade våran dag i lördags eftersom jag åker till London i eftermiddag, tillsammans med min syster Ann-Marie och hennes dotter Matilda.
Så nu laddas det för shopping.....härliga London nu kommer vi.......
Postad den 2007-09-26 @ 13:34:13
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Glad i hågen gick vi med bestämda steg mot China resurangen i blå huset, Eva-Lisa hade upplyst mej vänligt men bestämt att jag inte alls skulle göra mej besväret med att boka bord en vanlig lördagskväll!
När vi hade lyckats tränga oss förbi alla, som stod i kö, tittade de med ondsinta ögon på fräckheten i att tränga undan de som stått och väntat länge , för att då få ett bord, förstod vi att de som nu hade smått börjat morra var köande till borden!
Vi förpassade oss snabbt därifrån innan mobben anföll oss!
Ute på gatan kunde vi då pusta ut och med en viss mått av oförstående till vårt brutala uppvaknande inse att där på det stället gällde tydligen endast bordsbeställning!
Med tunga släpande steg, likt hemlösa irrade vi vidare längre in mot centrum, i hopp att hitta något ställe att inta födan!
Efter en lång dispyt huruvida den gamla China resturangen var öppen eller inte så begav vi oss dit!
Det var mörkt där inne i resurangen inte en människa syntes till.
Kenneth kände på dörrhandtaget.......det enda som hördes var ett knarrande....ett ekande av våra steg....kändes väldigt mycket scary!!!!
Rätt som det var dykte det fram en liten svart figur, som pekade att vi skulle gå längre in i resturangen......tystnaden var total.
Jag skrattade hysteriskt till, då stannade figuren och drog upp mungiporna som i ett hånleende, stirrade med outgrundeliga ögon, och gjorde ett mystiskt läte!
Vi vart hänvisade till ett bord längst inne i resturangen, sedan försvann figuren innanför en dörr!
Kenneth som då alltid är handligskraftig, förklarade för oss andra att ett bord närmare utgången skulle ge oss bättre chanser till överlevnad!
Varpå vi snabbt bytte!
För att inte figuren skulle förgifta oss eller något liknade så försökte jag hjälpa den med upplysningar hur man skötte en resturang och fick fler besökare dit.
Kan upplysa om att det inte gick hem.......
Med värkande magar som påminde om hur vi känt oss efter Cyperns hämndlystna städerskors förgiftning, skyndade vi oss hem för att snabbt skriva våra testamenten i väntan på att döden skulle befria oss!!!
Postad den 2007-09-23 @ 10:20:43
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
Bjuda hem sina barn på middag!!! När i hela friden vart jag så gammal, att jag bjuder hem de på middag? Eller när vart de så gammal???
I alla fulla fall, så var det en väldigt trevlig kväll, med många skratt och många samtal om dråpliga minnen!
Postad den 2007-09-23 @ 09:46:20
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Sitter där i aulan, i väntan på att mötet ska börja, minnena överöser mej från min egen skoltid.
Börjar räkna efter och inser att det är några år sedan min egen skolgång!
Tittar runt på de andra föräldrarna, funderar om deras drömmar slog in, om deras liv vart som de tänkt sej.
Vad var det för drömmar jag hade?........blev de infriade?......................
Det känns som om jag ändå på något sätt hittade ända fram!
Även om jag hade inte lika möjligheter som det nu finns för våra skolbarn!
Här är jag "med hela livet framför mig"i Steffes och Evis famn
Postad den 2007-09-20 @ 21:46:00
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Jaha, då var det dags igen, att se över ekonomin!
Känner en början till ett litet sug.....shopppingen i London närmar sig!
Postad den 2007-09-19 @ 23:15:10
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
I kväll hade jag ungdomsgruppen tillsammans med Leif och Lena i församlingsgården.
Det kom 53 ungdomar dit!
Kan du fatta det? 53 ungdomar kom frivilligt för att vara med oss!
Jag tycker att det är helt FANTASTISKT!
I allafall hade jag uppgiften i kväll att läsa en liten berättelse, jag hittade den i en bok jag hade hemma.
Tycker att den ger en hel del att fundera på!
Så här är den:
Det var en gång en from man som bodde i en by i en liten dal. En dag kom ett enormt regnväder som översvämmade hela dalen. Mannen fick fly upp till sitt hustak för att inte bli dränkt. Hela tiden var han dock helt övertygad om att Gud skulle hjälpa honom. Efter ett tag, när vattnet stod honom upp till midjan, kom en räddningsbåt som erbjöd sig att hjälpa mannen. Han avvisade den och sa:
-jag litar på att Gud kommer och tar hand om mig. Efter ytterligare en stund kom en uppblåsbar räddningsflotte flytande mot mannen. Han såg den men lät den glida förbi i stark förvissning om att Gud själv skulle komma och hjälpa honom.
Det fortsatte att regna och till slut var vattnet så högt att bara mannens mun och näsa stack upp över vattenytan. Mannen kunde fortfarande andas då en helikopter kom, skickade ner en räddningsstege och ropade:
-Kom upp, vi för dej till säkerhet.
-Nej, svarade mannen precis som de andra gångerna.
-Jag litar helt på Gud, han kommer och tar hand om mig.
Helikoptern flög iväg samtidigt som det fortsatte att regna. Munnen och näsan försvann under vattnet och mannen drunknade.
Mannen som drunknat kom till himlen och fick där möta Gud. Han satte sig framför Gud och sa:
-Jag hade en stark tro på dig, jag bad ofta och följde alltid din vilja. Jag förstår inte varför du inte räddade mig?
Gud kliade sig i huvudet och svarade:
Jag förstår inte heller. Jag skickade ju en räddningsbåt, en flotte och en helikopter...
Det sägs att ingen är så blind som den som inte vill se, och det blir så tydligt i berättelsen om den fromme mannen. Det spelade ingen roll hur Gud än försökte hjälpa honom. Mannen väntade sig en helt annan hjälp och på ett helt annat sätt och därför såg han inte att Gud försökte hjälpa honom.
Tänkvärt va?
Postad den 2007-09-18 @ 23:58:34
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
Hääärliiigt! Äntligen är Desperate housewives, i antågande! Tycker att de är en av de mysigaste serier jag följt!
Kände för ett ögonblick att vardagen var på väg till baks, käns för tillfället bra! Kanske för att jag vet att shoppingresan till London står för dörren! Postad den 2007-09-17 @ 23:50:50
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
I dag i K:an pratade kyrkoherden i sin predikan bl a om att må bra, att ta hand om sej, att fokusera på nuet, att skapa sej mentala bilder av glädjestunder!
Känns svårt att det här med att må bra, när man har varit verkligen, jättesjuk i matförgiftningen och känt att döden kanske är en möjlighet till mindre lidande!
Det här med att fokusera på nuet, att skapa mentala bilder av glädjestunder känns verkligen som om man kan just nu, för är det någonting som jag känner lyckorus av är det den höga, klara luften, och dessa, verkligen vackra färger hösten ger!
Det ger mej en känsla av förväntan......
Postad den 2007-09-16 @ 17:53:54
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
I Kväll kommer min älskade Kenneth hem!
Hur kan man bygga upp sitt liv runt någon annan människa så mycket att man tappar fotfästet, när man inte är tillsammans?
Vilken fas av samvaron går man in i beroendeställning till sin partner?
Beroende av att kunna prata med varandra när andan faller på, eller bara att kunna ta på, krama om den andra när helst man får en ingivelse, diskutera, analysera, irritera, irriteras, eller bara glädjas tillsammans!
Men det är först när någonting händer den ena partnern som man inser vilka känslor man har för varandra, annars finns de oftast bara där som självklara.....
Postad den 2007-09-14 @ 17:00:49
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
Ja, vad ska man säga om det som skulle ge en kraft och styrka att orka igenom vinterns solfattiga dagar!
Det började så bra!
Alla var verkligen vid gott humör och stämningen var som den brukar med Lindströms "totalt avslappat"
När vi kom fram till hotell-lägenheterna så fick vi rummen bredvid varandra, med en dörr emellan som stod för det mesta öppen!
Kenneth hade beställt en bukett rosor som stod och väntade på köksbordet!
DÅÅÅÅÅÅÅÅ Hände det som inte fick hända "Evis såg en dammboll i ett av hörnen"
Ett vrål av ilska att kunna anställa sådana slöa städerskor, dundrade Evis och jag ner för den trånga hissen och upplyste ving värden "att städningen skulle vara KLINISK om vi skulle nedlåta oss att åka med dem igen!"
DET SKULLE VI ALDRIG HA GJORT!!!
Vi visste inte att vi hade gett oss in i leken mot de hämndlystna städerskornas gäng!
En hämningsfylld mardröm väntade oss! Vi har inte fått något bevisat men, de gav igen för vårt klagande i form av FÖRGIFTNING!
Mardrömmen började ganska omgående, de ringde på dörren och skulle städa inte många minuter efter gryningsljuset, vi vet inte riktigt vad de gjorde ensamma därinne, men vi kom överens om att låsa in tandborstarna....men det räckte inte!
När Vi lämnade Kenneth på sjukhuset, i Cypern, såg jag genom tårarna en hånleende städerska ligga och jäsa i en av sofforna......Den bilden följde mej de nätter jag fick tillbringa på sjukhuset här hemma, till följd av förgiftningen. Eva-Lisa som ochså drabbades, har försökt komma underfund med vad de förgiftade oss med....kanske chokladen, i kylskåpet......vem vet!......
Lägg märke till modellerna för Dressman!
Postad den 2007-09-13 @ 23:37:58
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
Efter den omskakande upplevelsen att måsta ta kollektivtrafiken in till stan i stället för att som jag har till sport hitta den ultimata parkeringen, så nära affären som möjligt, så möttes jag av en leende Sabbi på bussen, men hon förstod snabbt att jag var van vid att sitta ledigt på eget säte så Cilla och Sabbi fick dela säte! 
Däremot alla andra som kom i närheten av min sittplats skyndade vidare efter de sett min blick!
När vi väl tagit oss från Navet 
till lunchstället så var hunger stor(inte så stor att jag skulle äta samma som Jennys lunch intag, keso, tonfisk, kiwi, solrosfrön!!!!),
att då välja mellan de alla rätter de hade att erbjuda var av stor svårighet så som tur var var Evis med som vet vad jag gillar att äta och inte!
När vi tre satt där och mumsade så dök tre svältande ungdomar upp, jag förpassade de genast till Mc dounalds så jag skulle få ha min mat i fred!
Dagen efter hade Mia hämtat sig från den svåra upplevelsen att se sin mor åka buss och ville då absolut bada, men jag upplyste henne om att även när solen skiner kan vattnet vara kallt men hon skulle promt uppleva den erfarenheten själv!
När hon kollat badtemperaturen som var på 15 grader nere i Björn, beslöt hon att känna på vattnet med fötterna först och resultatet ser ni på korten............får mej att verkligen känna ännu mer längtan till Cypern! Bara någon dag kvar! :)
Vart i allafall väldigt hungrig efter den såkallade badturen så Mia bakade en mumsig sockerkaka........
Postad den 2007-09-02 @ 10:31:29
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
