Senaste Inlägg
Jag ställer mej vid dörren och tittar in på alla som är där.......Jag ser i deras ögon att dom är glada att vara här!
Vad många vänner jag har, jag menar riktiga vänner som tycker om mej för den jag är!
Dom gör sketcher, shower, serveringshjälp, sånger ja allt man kan önska, till mej.
Dom är så trygg med mej att dom kan göra parodi på mina olater, mitt sätt att reagera på saker.
I går kväll visade mina vänner mej hur omtyckt jag är av dem!
Kan man få en bättre födelsedag? Nä dom gav allt!
Presenterna.... kan inte säga för då skäms jag jag fick så ooootroligt fina, dyrbara.
Tack, tack oändligt tack, mina vänner för allt jag fick i går!
Jag skrattade så jag fick sendrag i magen, så kul hade jag!
60-tal var temat!
Oj ,vad läcker de alla var!
Lägger in lite bilder på några av oss!
Postad den 2007-05-27 @ 20:18:11
Postad i Allmänt | Kommentarer (2)
Känner ångesten komma....känner hur armarna trycks ner, det känns som om dom släpar i backen.
Jag känner hur det skär in i händerna, ser hur det blir märken, röda strimmor. Ser ut som om jag skurit mej!
Men jag känner egentligen inte den rätta smärtan den är bedövad av ångest!
Hjärtat bultar, jag kippar efter luft! .......Vad har jag gjort!!!!
Jag tittar mej omkring, är det någon jag känner..... Jag skyndar på stegen......jag börjar bli anfådd!
DÅ, känner jag hur jag dras in mot det okännda det ångestladdade. Jag kan inte stå emot........inte nu igen, jag klarar inte mer, hur ska jag orka, hur ska jag få PLATS!
Vad ska jag säga?
Hur ska jag förklara?
Jag hade ju så många!
Jag kunde inte stå emot ännu en tunika!........................
Ja, vad ska man säga!...... "Shoppoholick" känns väl som ganska nära sanningen!
Kenneth brukar säga då och då : Men vad fin du är i dag! Den där blusen har jag inte sett förut! Har du köpt ny!
Då svarar jag: Men Kenneth , den här gamla trasan, tänk att du aldrig ser något!!!! (Då har jag köpt den dagen före)
Men är det inte så att kvinnorna lite till mans inte visar sina män "allt" de köpt, utan bara en bråkdel!
Postad den 2007-05-25 @ 20:57:41
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
Fulla av iver, av sprudlande ungdom kommer de till mej och delar med sej av allt!
"Malin, titta här", "Malin, vet du vad som hände...", "Malin, vad tycker du om...", Malin, vad ska jag göra nu när..."
Vilket förtoende!
Vad har jag gjort för att förtjäna deras tillit?
Det känns som om jag lever genom dem, det är som att se rosenknoppar slå ut i full blom.
Känner dom hur mycket jag älskar dem! Hur mycket jag vill hjälpa dem!
Vilken tur jag har som fått dem som mina vänner!
Jag är rik, inte av pengar men av vänner!
Postad den 2007-05-25 @ 20:29:48
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Min syster sa att hon var en annan på sin arbetsplats än den person hon var på fritiden. Hon sa också att hon trodde att alla var det!
Men jag vill tillstå att det inte är så för alla!
Jag känner nog att jag inte behöver föreställa mig någon annan än den jag alltid är på min arbetsplats!
Men så har jag också jobbat där hela min vuxna tid!
Men ska man engarera sig i sina arbetskamrater eller ska man hålla kylig distanns?
Eller kan man var något mitt i mellan?
Jag tror att det är svårt när man jobbat många år på en arbetsplats med samma arbetskamrater att hålla sig "utanför".
Min svåger har bytt jobb han jobbar på en ny arbetsplats fast gammal!
Låter det konstigt?
Ja, det gör det nog men han jobbar kvar på samma företag fast företaget har bytt ledning!
En del av hans arbetskamrater har blivit uppsagda och en del fick stanna!
Företaget bytte namn!
Kan man klara av utan att bli nedbryten att vara kvar när man varit trogen, lojal sin arbetsgivare i ca 30 år?
Att ha jobbat med samma arbetskamrater hela den tiden?
Är inte det som att gå igenom en skilsmässa?
De har delat varandras händelser i livet som att bilda familjer, köpa hus mm
Skulle han ha hållit distans, inte delat med sig!
Orkar man det?
Håller man distans till sina vänner?
Är inte arbetskamrater just vänner?
Mina arbetskamrater är mina vänner!
Postad den 2007-05-25 @ 00:14:05
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Det bultar, jag ser att andra pratar med mej, jag kan inte ta in.
"Eller hur Malin" Vadå, ja jag har lyssnat men jag hör inte vad du säger!
Jag har tusen saker att tänka på!
Jag känner mej stressad, jag har inte tid...tid...
Kan man vara så stressad att man inte lever liksom?
Ja, det kan man faktiskt, man kan vara så mentalt stressad att hjärnan slutar fungerar.
I dag känndes det som om hjärnan flöt samman till en enda sörja av jag ska, hur ska jag ,jag måste , mm
Min svägerska Lena ville att vi skulle ta en promenad mitt i all stress och eftersom jag har svårt att säga Nej så avbröt jag allt och följde med henne!
Det som mötte mej var en försommarskvälls skymning med fågelkvitter i bakgrunden och ljuvliga dofter från hägg och andra försommarblomster!
Då får man kännslan av att jag lever här och nu, jag stressar bort mina fantastiska dagar, kvällar av allt annat och känner inte hur det bara lever runt mej.
Nej, jag vill leva här och nu! De här dagarna kommer aldrig igen!
Ett ordspråk att bära med sej:
Glöm ej att leva min vän, dagen som gått kommer aldrig igen!
Postad den 2007-05-23 @ 23:40:10
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
En djup suck ur mitt inre, jag får en kännsla av vanmakt...
Jag ömsom slits mellan förtvivlan, hopp och ilska!
Varför försätts vi i så olika prövningar i livet?
Varför får vissa leva sitt liv på en räkmacka, medan i andras liv finns fruktan, ångest, förtvivlan om och om igen!
Varför föds vissa med gåvan att säga Nej eller Ja utan tvekan. När vissa aldrig kan bestämma sig eller varken säga det ena eller det andra för risk att såra andra!
Varför kan vissa klampa genom livet utan tanke på att klampa ner på andra medans det för vissa så vågas det nästan inte ens nuddas på tårna!
Varför ger livet oss så olika prövningar?
Kommer vi någonsin få svar på det?
Förmodligen när den nya dagen gryr och alla bekymmer är glömda, när sommarvinden värmande smeker din kind, och det spirar livsglädja och förväntan i din kropp........då kanske vi inte ens bryr oss att få svar!
Postad den 2007-05-22 @ 16:53:01
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Kenneth berättade för en stund sedan att vi skulle få besök!
Varför får man denna panik-kännsla av det!
Jag for runt som en galning och plockade undan allt elände tyckte jag!
Upptäckte sedan att det såg likadant ut som innan.....suck!
Varför ska man göra allt så besvärligt?
Varför kan man inte sitta kvar på samma ställe och lungt säga: Vad roligt med besök!
För det blir alltid trevligt och inte tittar någon på mina dammtussar och inte städar besökarna åt en heller!
Förmodligen är det bara jag som ser eländet!
Ja att man aldrig lär sig!......i nästa liv kanske!
Postad den 2007-05-21 @ 17:59:38
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
Åhh HJÄLP! fyller år nästa vecka .... känner att jag måste ta tag i livet, försöker spalta upp det som känns viktigast och ta i tu med, för att må bra!
* Bantning
(Hur i hela ... ska man klara bantning utan motion? Fortsätta dricka vin, äta ost..?
Bantning utan motion, motion utan vila, bekymmer i kobination med sömnlöshet, plikter utförda utan fantasi, en skiva cheddarost utan ett äpple - Suck det är meningslöst...
* Kreativa flyktmetoder (Man dör inte av fet ost, men man kan dö av ångest!)
* Ilska (Inget hjälplöst våp!)
* Vad mamma sa:
(Intuitiv förmåga, diplomati, vänlighet, tålamod och åtehållsamhet är de obesjungna emotionella färdigheter som är ovärderliga!)
* Vitsiga repliker
* Utveckling( Definitionen på vad som är ett riktigt bra jobb varierar! Alla är inte fullblodskarriärister.)
* Kallt reserverad
* självtvivel
(Slösa inte för mycket energi på "inre vägmil". Inre vägmil är de sträckor ut i okända marker som tankarna löper i väg: Du fösöker tex förutse och styra annat som kan hända under de närmsta veckorna, månaderna, åren!
* patetiska behov
* Banksaldot
(Att skapa ett sunt förhållande till pengar betyder att man lär sig se på dem som allierad snarare än fiende.)
* Moderskännslor
(Allt i en enda röra, ögonblick av skönhet och ömhet och ögonblick av ytterst utmattning, maktlöshet)
* Bön
* Framtiden (Självkännedom!)
* Feng shuin(Kreativitet)
* Resept ( Att vara välinformerad, ha recept som fungerar, är nyckeln till ett gott självförtoende)
Min make och min bonusdotter har verkligen hittat ett sätt att koppla av, att ta efter!
Postad den 2007-05-20 @ 13:46:27
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Alldeles nyss pratade jag med min älskade systerdotter, om hennes kväll igår!
Hon hade inte sagt och gjort vad hon egentlligen ville, och sedan hade tillfället runnit henne ur händerna.
Kan man rätta till saker man ångrar i livet?
Nja... man kan försöka ordna till det med nya ord och handlingar, men det är inte säkert att det blir rätt för det.
Kan det vara så att allt sker av en mening, att det som händer får en senare innebörd i livet!
Ja, Herrens vägar äro outgrundeliga!
Hur mycket har man inte sagt och gjort i livet som man ångrar, önskar vore ogjort.
Men man ska inte se tillbaka och ångra utan göra något bättre av det som ligger framför en.
Här är en bild på min systerdotter Evelina och hennes mamma Eva-Lisa.
Evelinas framtid har precis börjat spira.....
Postad den 2007-05-20 @ 12:36:16
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
För ett år sedan fyllde min älskade pappa 80 år, då hade han börjat blivit dålig i magen
-"ätit något olämpligt" sa han!
Vad inte han eller någon annan av oss anhöriga visste var att processen att lämna livet hade då börjat!
Den 14 juni 04.28 avled han!
Att skriva att det var det finaste jag varit med om, låter nog konstigt för många. Men det var det absolut finaste jag varit med om i livet, det mest kännslomässiga.
Han kom till mej på min födelsedag, den 27 maj, men han kunde inte äta något. Han satt och drack ur ett saft glas under hela kvällen.
Veckan efter skjutsade min syster Ann-Marie in honom till sjukhuset för då var han sämre i magen.
Vi syskon och mamma var där varje dag.
När vi hade fått dödsbeskedet, (min pappa hade lungcanser som spritt sej till levern) Sa mamma att han skulle hem!
Min mamma har problem med knä och höfter så hon är handikappad, men hon skulle ha hem honom och vi tog hem honom!
Dagen då han kom hem bar min broder Stefan honom runt gården så han skulle få se sin älskade trädgård, de blommande äppelträden. Det var 28 grader varmt ute.
Ja det var en fantastisk försommar.
Vi syskon avlöste varandra att vara där och hjälpa honom och mamma.
Man ville inte åka därifrån för man kände att tiden rann en ur händerna. Jag låg på sängen bredvid min far och talade om hur mycket jag älskade honom! Tänk att vi alla barn och mamma fick den möjligheten att säga farväl!
Kvällen innan han dog var vi alla där, vid tolvtiden på natten gjorde vi oss färdig för att åka därifrån. Vi pussade och kramade honom och talade om hur mycket vi älskade honom, och vi tog farväl.....
Min bror Conny och syster Ann-Marie stannade för att hjälpa honom.
I dödsstunden satt de på varsin sida om honom och höll honom i handen, kramade honom och viskade: Släpp taget pappa, vi ska ta hand om mamma vi!
Han gav upp andan lika värdigt och försynt som han levde sitt liv här på jorden!
På morgonen när han dött samlades vi alla hos honom, han sov så fridfullt!
Men hela den sista tiden han levde, avskedet och begravningen, tiden efter med mina syskon och min mamma har varit den viktigaste och finaste tid i mitt liv!
Jag älskade, älskar fortfarande min pappa så mycket att jag inte kan beskriva det med ord!
Han gav mej en lycklig barndom och en lycklig uppväxt överhuvudtaget.
Tack pappa för allt du gav mej!
När jag går förbi rummet pappa dog i, hos mamma ,känner jag en sån vördnad över att himlen öppnade sej där och hämtade hem min älskade pappa!
Älskade, älskade pappa din plats i mitt hjärta är alltid kvar så länge jag lever.....
Postad den 2007-05-19 @ 15:18:30
Postad i Allmänt | Kommentarer (2)
Mitt barn, mitt barn varför har du övergivit mej?
Vad har jag gjort emot dej?....
Jag ställer den frågan minst 100 ggr per dag!
I mina armar bar jag dej...jag nynnade på Björn Alfselius "du är det vackraste jag vet"...
Du sträckte dina armar mot mej: mamma komma, sa du!
Nu är du tonåring och dina ord är: morsan kan ja få mer pengar! Och : är du inte klok!!!! ALLA andra får ju!!!!
Jag älskar dej ,får jag höra av dej när du vill ha en tjänst eller pengar!
Är det så? Känner en tonåring kärlek bara när de vill ha något?
Annars är orden :jag hatar dig, du fattar ju ingenting!
Kan en tonåring älska någon annan än sej själv?
Ja, man undrar ju! Var jag likadan? jag kommer inte i håg........men jag var nog den"snällaste".... Postad den 2007-05-16 @ 22:07:41
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Har nyss varit på jobbet och firat en 55 åring!
Vi runt bordet diskuterade om att bli "sedd"!
Man behöver bli sedd...
blir du "sedd"?
På vilket sett vill man bli "sedd"
Vill man bli "sedd" som den ordentliga, som den intelligenta,Den roliga, Den man kan lita på,Skvallertackan, skitprataren, infiltratören, flörtaren ja vad vill man bli sedd som på jobbet, bland vännerna?
Ja vad är det dom "ser " när de ser mej?
Hur ser jag på mej?
Ja det kan man fundera över!! Postad den 2007-05-16 @ 12:10:47
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Att ta farväl av en vän, ovän, föredetting ska väl inte vara svårt....tycker man!!!
Men idag har jag avslutat en epok i mitt liv.
I 26 år har jag älskat, hatat , gråtit, skrattat åt och med min ungdomsförälskelse.
I dag grät jag över att allt inte vart som vi hade hoppas, inte att skiljas åt, men att våra förhoppningar våra förväntningar av livet vart allt annat än förväntat!
Men får egentligen någon igenom sina tonårsdrömmar? eller kommer de flesta ens i håg dem?
Om man ska överleva, gå vidare... får man skapa nya drömmar efter de förutsättningar man har!
Inte gråta över gammalt!
I morgon börjar en ny dag och nya drömmar.....efter morgondagens förutsättningar!... Postad den 2007-05-15 @ 22:48:46
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
Postad den 2007-05-15 @ 22:17:01
Postad i Allmänt | Kommentarer (1)
