Glöm ej att leva min vän, dagen som gått kommer aldrig igen!
Det bultar, jag ser att andra pratar med mej, jag kan inte ta in."Eller hur Malin" Vadå, ja jag har lyssnat men jag hör inte vad du säger!
Jag har tusen saker att tänka på!
Jag känner mej stressad, jag har inte tid...tid...
Kan man vara så stressad att man inte lever liksom?
Ja, det kan man faktiskt, man kan vara så mentalt stressad att hjärnan slutar fungerar.
I dag känndes det som om hjärnan flöt samman till en enda sörja av jag ska, hur ska jag ,jag måste , mm
Min svägerska Lena ville att vi skulle ta en promenad mitt i all stress och eftersom jag har svårt att säga Nej så avbröt jag allt och följde med henne!
Det som mötte mej var en försommarskvälls skymning med fågelkvitter i bakgrunden och ljuvliga dofter från hägg och andra försommarblomster!
Då får man kännslan av att jag lever här och nu, jag stressar bort mina fantastiska dagar, kvällar av allt annat och känner inte hur det bara lever runt mej.
Nej, jag vill leva här och nu! De här dagarna kommer aldrig igen!
Ett ordspråk att bära med sej:
Glöm ej att leva min vän, dagen som gått kommer aldrig igen!
