Att gå vidare!
Jag ser mej omkring i salen på församlingsgården på alla som är där, alla ungdomarna, som sitter där med tårfyllda ögon tagen av dagens allvar.De har kommit från Sebastians begravning i Njurunda kyrka.
Leif Ersson våran församlingsassistent har ordnat begravningskaffe för de som inte tillhörde familjen, för de som ville endå samlas en stund efteråt.
De ungdomarna som är i början på livet som ska just till att leva, som mist en av sina kompisar mitt i livet! vad nära allting är varandra sorg- glädje, skratt-gråt.
Min arbetskompis Lena var där i dag, hon som gått igenom det outhärdeliga det fasansfulla att mista ett barn. Lena misste sin lilla flicka Johanna i cancer.
Lena är för mej en levnadsglad, roliga kvinna, med mycket förståelse för tunga saker som finns till och från i livet, det är väl kanske så att har man varit med om en sån fruktansvärd händelse i sitt liv så hanterar man andra mindre otrevliga saker på ett helt annat sätt!
Jag tycker att det är helt fantastiskt att man kan orka leva vidare efter en sådan förlust, det är Lena ett exempel på, och hon om någon ger väl hopp om att livet kan fortsätta ändå.......
