Emancipation!
Emancipation, en ungdoms frigörelse från sina föräldrar känns som en sorgebearbetning, att mista sitt lilla barn, att inse att det inte längre är det behövande lilla knyte utan en ung kvinna!Hur separerar man i från sitt vuxna barn? Hur låter man henne växa? Hur låter man mognaden visa sig utan att vara där och röra om, utan att vara där och rätta till det hon tycker är bäst och jag tycker något annat?
När alla vi barn flyttade hemfrån mamma och pappa, stod mamma på bron och grät varje gång, som om det var sista gången hon såg oss!
Hur smärtsamt var inte den flytten för oss alla syskon!
Jag sitter där i skuggan av ett träd och ser på Maria-Magdalena hur hon skrattande springer ner mot badvattnet tillsammans med sin nyfunne pojkvän, hur hon förtroget viskar något i hans öra och sedan fnittrar till. Jag vet att det är inte något för mina öron, jag blir utestängd! Jag är inte allt för Maria-Magdalena längre, hon har en annan förtrogen en annan att dela sitt med!
Hur tung är inte den prosessen att acceptera att jag inte längre är viktigast i hennes liv.........
