Herre!
Jag ber inga långa böner, jag uppsänder inte otaliga suckar. Jag bugar mig inte djupt och överlämnar inga kostbara offergåvor till Din ära. Jag försöker inte vinna Din allsmäktiga gunst, jag frågar inte efter förnäma gåvor. Mina tankar bär inte lovsångens vingar. Mina ord saknar blomsterpraktens färg och doft. Jag är utmattad, sliten. Det skymmer för min blick och ryggen tyngs av plikternas börda.Ändå ber jag nu innerligt, Herre. Jag äger en skatt jag inte kan anförtro min nästa. Jag är rädd att ingen skall förstå, utan förakta den och hånskratta.
Om jag än är grå i min ödmjukhet inför Dig, Herre så står jag som en glödande fodran inför Dig i min bön.
Om jag än viskar tyst, så framför jag min bön med okuvlig vilja. Jag spänner min befallande blick högre än molnen.Rak i ryggen kräver jag, men inte för egen del.........Led henne på vägen, välsigna henne.......
