Malin

Jag o Mia kommer gående i mörkret....det knarrar under våra fötter, det är tung tyst luft, stora snöflingor singlar ner över oss.......på en och annan grav flimrar några gravljus....jag hör hur spadtag hörs i mörktret, jag försöker se vad, vem, men det enda jag skymtar i mörkret, är en man i mörka kläder med huva över ansiktet så man ser inte hans ansikte...spadtagen hörs rytmiskt ekande, våra skors knarrande mot backen.....Det är en obeskrivlig känsla av ro, av ensamhet av mystik som sköljs över mig...vi är alldeles ensamma, vi tre där på kyrkogården, det är bästa sändningstid av Kalle Anka på tv:n. Vi vet att i de flesta hem samlas nu alla med förväntan över julklappsutdelning och julmiddag.....

Jag stannar till vid min broders grav...går vidare mot pappas...hukar mig ner...Mia står där tyst på litet avstånd...jag tänker tillbaka på alla jularna med pappa, han var så viktig med julen, alltid så glad, spänd.....jag saknar honom så.

Jag är ändå så tacksam, innan jag var till graven hade jag varit hos min 84 åriga mamma, där var nästan alla syskon, repektive, barn och barnbarn och barnbarnsbarn.....Jag får vara så lycklig att jag fortfarande kan komma hem till mamma, dela av mig med mina bekymmer, rådfråga henne och känna mig älskad....

 

Jag tittar upp på Mia och hoppas att jag åckså ska få betyda för henne vad mina föräldrar betytt för mej...

 

"Kom nu mamma", säger Mia "Kenneth väntar hemma, nu ska vi ju äta julmiddag och sen kanske tomten kommer ;) och sen i kväll skulle vi ju på julnattsmässa"

 

Ja, en jul av frid och lugn och av väldigt trevligt sällskap har jag haft.

Kvällen för julafton började vi vårt julfirande med glöggfest hemma hos oss, julafton som ovan och juldagen hos svärföräldrarna och annandagjul hos Lindströms.

OCh däremmelan läser jag en väääldigt mumsig bok :)

 

Här kommer lite bilder....