Min älskade pappa
För ett år sedan fyllde min älskade pappa 80 år, då hade han börjat blivit dålig i magen-"ätit något olämpligt" sa han!
Vad inte han eller någon annan av oss anhöriga visste var att processen att lämna livet hade då börjat!
Den 14 juni 04.28 avled han!
Att skriva att det var det finaste jag varit med om, låter nog konstigt för många. Men det var det absolut finaste jag varit med om i livet, det mest kännslomässiga.
Han kom till mej på min födelsedag, den 27 maj, men han kunde inte äta något. Han satt och drack ur ett saft glas under hela kvällen.
Veckan efter skjutsade min syster Ann-Marie in honom till sjukhuset för då var han sämre i magen.
Vi syskon och mamma var där varje dag.
När vi hade fått dödsbeskedet, (min pappa hade lungcanser som spritt sej till levern) Sa mamma att han skulle hem!
Min mamma har problem med knä och höfter så hon är handikappad, men hon skulle ha hem honom och vi tog hem honom!
Dagen då han kom hem bar min broder Stefan honom runt gården så han skulle få se sin älskade trädgård, de blommande äppelträden. Det var 28 grader varmt ute.
Ja det var en fantastisk försommar.
Vi syskon avlöste varandra att vara där och hjälpa honom och mamma.
Man ville inte åka därifrån för man kände att tiden rann en ur händerna. Jag låg på sängen bredvid min far och talade om hur mycket jag älskade honom! Tänk att vi alla barn och mamma fick den möjligheten att säga farväl!
Kvällen innan han dog var vi alla där, vid tolvtiden på natten gjorde vi oss färdig för att åka därifrån. Vi pussade och kramade honom och talade om hur mycket vi älskade honom, och vi tog farväl.....
Min bror Conny och syster Ann-Marie stannade för att hjälpa honom.
I dödsstunden satt de på varsin sida om honom och höll honom i handen, kramade honom och viskade: Släpp taget pappa, vi ska ta hand om mamma vi!
Han gav upp andan lika värdigt och försynt som han levde sitt liv här på jorden!
På morgonen när han dött samlades vi alla hos honom, han sov så fridfullt!
Men hela den sista tiden han levde, avskedet och begravningen, tiden efter med mina syskon och min mamma har varit den viktigaste och finaste tid i mitt liv!
Jag älskade, älskar fortfarande min pappa så mycket att jag inte kan beskriva det med ord!
Han gav mej en lycklig barndom och en lycklig uppväxt överhuvudtaget.
Tack pappa för allt du gav mej!
När jag går förbi rummet pappa dog i, hos mamma ,känner jag en sån vördnad över att himlen öppnade sej där och hämtade hem min älskade pappa!
Älskade, älskade pappa din plats i mitt hjärta är alltid kvar så länge jag lever.....
