Skräck.......
Känner ångesten komma....känner hur armarna trycks ner, det känns som om dom släpar i backen.
Jag känner hur det skär in i händerna, ser hur det blir märken, röda strimmor. Ser ut som om jag skurit mej!
Men jag känner egentligen inte den rätta smärtan den är bedövad av ångest!
Hjärtat bultar, jag kippar efter luft! .......Vad har jag gjort!!!!
Jag tittar mej omkring, är det någon jag känner..... Jag skyndar på stegen......jag börjar bli anfådd!
DÅ, känner jag hur jag dras in mot det okännda det ångestladdade. Jag kan inte stå emot........inte nu igen, jag klarar inte mer, hur ska jag orka, hur ska jag få PLATS!
Vad ska jag säga?
Hur ska jag förklara?
Jag hade ju så många!
Jag kunde inte stå emot ännu en tunika!........................
Ja, vad ska man säga!...... "Shoppoholick" känns väl som ganska nära sanningen!
Kenneth brukar säga då och då : Men vad fin du är i dag! Den där blusen har jag inte sett förut! Har du köpt ny!
Då svarar jag: Men Kenneth , den här gamla trasan, tänk att du aldrig ser något!!!! (Då har jag köpt den dagen före)
Men är det inte så att kvinnorna lite till mans inte visar sina män "allt" de köpt, utan bara en bråkdel!
